När tårarna rinner...

Usch, vad känslosamt allt var. och nu tänker ni kanske vadå usch, det är ju fint med känslor. Men det är aldrig roligt att känna sorg och saknad.

Mitt framträdande gick bra. Tur, säger jag bara, att jag fick sjunga i början. Tror inte att jag skulle ha klarat det då. Började gråta sen när jag satte mig ner och kikade åt Minnas håll. Gumman grät ju. Ville bara springa fram och krama om henne. Kände mig rätt hjälplös.

Ja, nu ska jag koppla om och fara på skolan. Ska bara äta lite först. Hejs hejs!



Nu bär det iväg till skolan. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0